Who says I can't be free


Jag är hemma o sjuk, forfarande.. woho.
Förstår inte varför jag aldrig blir frisk, det släpper aldrig. Kanske så framkallar jag det själv, omedvetet. För att jag är så trött på den tråkiga och enformade vardagen. Samma jobb varje dag, samma tider, samma matsal me samma lagom roliga lunch, samma fikaraster på samma tider me samma folk. Dagarna flyter ihop till en evighet av 'samma samma samma', samma framtidstankar, samma frågor om universitet till hösten, samma svar, samma krav. Samma drömmar. Jag vill förvandla drömmarna till verklighet och göra mej av med 'samma samma samma'.
Leva livet på en annan plats, med andra förutsättningar, dock utan samma kärlek..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0