I don't know where I'm going


Magen vrider sej och jag kan nästan känna hormoner och sånt spridas i kroppen med en olustig känsla som följd.
En stor förändring är på g och nu sitter jag inte och väntar på det oundervikliga som förra gången, för det här har jag valt helt själv. Eget initiativ, dock vrider sej magen på samma otrevliga sätt. Det här går att ångra, undo. Men jag vill inte, tror jag i alla fall.
Jag måste göra det här för min egen skull, inte för någon annan. Bara min. Men när det verkligen gäller så backar jag? Nej, inte längre.

Suck, det är allt jag har kvar att säga.. Suck..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0